Hej på er ungdomar!

Jag skäms. Skäms för att jag underlåtit att blogga och lämnat er i sticket på detta sätt. Jag har inget att säga till mitt försvar. Jag kunde, i likhet med en man som fått en dejtingförfrågan han inte var intresserad av, mycket väl ha skyllt på att jag haft tidsbrist och "helt vansinniga veckor", men nu är det ju inte så. Jag är inte man, jag kväser inte dejter och är det något man har som ungkarl så är det tid.

Men håll ut! I will be back. Jag lovar. Tills vidare är ni välkomna att följa mig i sociala medier, där jag söker bekräftelse som aldrig förr.

På återseende.

VIKTIG INFORMATION TILL ALLMÄNHETEN

Imorgon (dvs 18 augusti) fyller jag år. Det vet ni ju säkert redan, men man kan inte informera om detta för många gånger. Instämmer i det min vän Ellinor sa när jag lyfte födelsedagsfrågan tidigare ikväll. "Då ska precis all fokus som universum kan uppbringa vara på dig för tusan". Kunde inte ha sagt det bättre själv. Just nu funderar jag på varför inte min födelsedag görs till allmän flaggdag. Det borde rentav skjutas salut till min ära.

Slut på meddelande.

Igår var jag och mina goda vänner T och H ute och luftade oss i Kalmar. Jag drack varm Prosecco, var på mitt allra soligaste humör och påstod felaktigt i sociala medier att vi lyssnade på Snoddas när vi i själva verket njöt av Jokkmokk-Jokkes ljuva stämma. Fantastisk kväll.

Idag har det varit väldigt mycket söndag. Till veckan fyller jag år, i helgen ska jag på Malmöfestivalen och till Danmark. Därefter kommer sommaren definitivt att kunna avskrivas från vidare handläggning. Skönt, tycker jag. Den här sommaren har känts evighetslång. Jag längtar efter svårmod och regn.

Så var ännu en ljuvlig semestervecka till ända. Jag har gjort lite av varje. Dagstur till Halmstad med mina underbara Uppvidingeflickor i tisdags. Jag tog tåget upp från Hbg och de mötte upp i Kajmanen. Vi flanerade på stan och jag köpte tshirtar med gräsliga tryck. Det påstås även att jag ska ha uttalat orden "nu är det för mycket fokus på mig". Fullständigt befängt. Detta vill jag överhuvudtaget inte kännas vid. Varför skulle jag säga så? Det vet väl alla att jag konsekvent vill stå i centrum. På vägen hem stannade vi och åt på fyra krogar i Växjö. Supermysigt. Jag valde kycklingfilé och vitlöksbröd, konstaterade "det är tur att man inte ska hångla med någon" och dricksade 0 kr. Att jag inte skäms.

I onsdags spelade jag och sys minigolf med M, 6 år. Svordomarna haglade i frikyrkoparadiset. Initialt försökte jag dock lägga band på mig.
Jag: "Det var väl själva s... tusan också!".
M: "Du skulle säga 'satan'!".
I övrigt vill jag föra till protokollet att jag lyckades få i bollaset på två slag på omöjliga trattbanan, att sys slog fyra spikar och M en spik. Nästa gång knäcker vi banrekordet. På kvällen var jag hemma hos Reine och hans fru. Vi grillade korv, drack vin och kollade på Scream. Vilken jävla dynga. Det kröp även fram att Reine är en texttvkille. Inte helt oväntat. Trevlig kväll!

Har också hunnit med att få svårartad träningsvärk i ben/röv efter lite löpning på löpband, några sketna utfall, och knäböj med endast stången som belastning. Skönt att man är i så god form!

Igår grillade vi och trivdes i Uppvidinge. Jag hade vulgär klänning och skötte mig.

Imorgon ska jag jobba och det kommer bli underbart.

Jag och mina Uppvidingetöser. Som jag älskar dessa flickor ❤

Häromdagen nämnde jag att jag inte har problem med att medge när jag har fel. Jag står fast vid det. Naturligtvis bär det mig emot, men rätt ska vara rätt. Som tur är har jag inte fel speciellt ofta.

I torsdags hände det dock. Igen. Nu har jag alltså haft fel två gånger på en vecka. Först den lilla fadäsen i tisdags då jag felaktigt påstod att Kvilleken (Nordens äldsta träd, enligt Eksjö kommun) var från 1400-talet. Och sedan detta. Det var bjudning och vi satt som vanligt och spekulerade i loungen. Plötsligt hävdade svågern att Vasaloppet inte bara körs mellan Sälen-Mora. Det är ett varumärke. Man kör det även utrikes. Vasaloppet, i andra världsdelar. Ja, ni hör ju själva hur befängt det låter. Jag hånade honom naturligtvis. En enkel googling visade dock att han faktiskt hade rätt. Visst kör man vasor på andra platser. T ex Kinavasan. Så ja, jag hade fel. Men! Av någon anledning känns det i detta sammanhang angeläget att påminna om den gången då han påstod att Meatloaf kommer från Norge. Snacka om gripet ur luften.

Bonsoir tout le monde!

I helgen har jag och familjen varit i Göteborg för att fira far som uppnått den aktningsvärda åldern 60 år. Därav frånvaron här på bloggen. Vi har haft det jättebra. Resan började med kaos på Burger king i Jönköping och avslutades med ett svettigt besök på Nordstan. Däremellan har vi hunnit med att trivas på Gothia towers, besöka Liseberg och Universeum och ätit kött på köttrestaurang. Undertecknad har naturligtvis även hunnit med att förfasa sig över trafiksituationen i stan, samt köpt sina första Dr Martens. På Shock. Det såg precis likadant ut som det gjorde när jag var där första gången, med Ellinor, någon gång i början på 2000-talet. Fint att något får vara som det alltid har varit!

Något annat jag har gjort i helgen är att älta varför jag inte gick på Winnerbäcks konsert i fredags. Han spelade på Liseberg. Och jag var inte där. Oklart varför. Jag hörde honom från hotellrummet men det är ju inte samma sak.

Utsikt från hotell.

Nyförvärvet. Ojar mig över att de känns lite för stora. Men då kan man ju ha en raggsock i.

Jag skulle ha varit där. Men det är lätt att vara efterklok.

Idag har jag återigen blivit aktiv på pannkakan (dejtingsajt, för er som inte är insatta i den världen). Jag la upp ett foto på mig själv där jag ser lika delar hård och fragil ut. Det är nämligen en iakttagelse jag har gjort. Har man en bild där man ser lite skör ut ökar antalet besökare på ens sida markant. Detta kompletterade jag med en snitsig, välformulerad presentationstext där jag bl a informerar om mitt enorma bekräftelsebehov.

Responsen blev precis som väntat. Ett tjugotal mail hittills. Många som uppenbarligen inte läst ett ord av vad jag skrivit och inleder med ett klassiskt "tjabba läget?". Ett och annat "snygg". Och, som vanligt, "detta är den bästa presentationen jag läst". Kombinerat med skrattgråtemojisar. Självklart har jag också hunnit med att hamna i dispyt, varpå jag blev kallad "charmtrut". Aldrig någonsin hört talas om det uttrycket innan men det är absolut ett ord jag kommer ta till mig och börja använda.

Vidare har jag ifrågasatt varför en person saknade presentationsbild och fick svaret "ser ingen anledning till varför alla, även lastbilschaffisar från Värmland, ska se mina bilder". Det är ju ett argument så gott som något naturligtvis. Helt logiskt. De där chaffisarna ska inte kunna snoka fritt.

Rättelse: jag var inte en "charmtrut". Jag var en "charmtuta". Det är ju ännu bättre.