Reine

En mycket lugn dag har passerat. Först övertid på jobbet, därefter tvätt och Skilda världar. Ganska skönt. Man skulle kunna säga att denna lördagen står i bjärt kontrast till förra helgen. Då gick det inte lika lugnt till. Sådant här ska man ju egentligen undvika att nämna i sociala medier, men jag gör det ändå. Jag gillar ju att väcka anstöt.

På fredagen skickade jag ett sms till min gode vän och vapendragare Reine och frågade om vi skulle ses på lördagskvällen. Han tyckte det var "en fantastisk idé" (så naivt). Planer om att dricka whisky och lyssna på All saints (90-talsbandet ni vet) smids. När han dyker upp strax efter 19 för att hämta mig är jag redan rejält glad i hatten. Jag har nämligen tidigare under dagen deltagit i en annan trevlig sammankomst och låtit mig väl smaka av såväl vin som gin&tonic, och kände mig därför mycket uppsluppen och optimistisk inför framtiden.

Reine försöker hålla god min men jag vet inte hur imponerad han egentligen var av mitt tillstånd. Reine har ofta en diplomatisk approach till det mesta så det kan vara svårt att läsa av sådant. Inte blir det lättare när man har druckit en årsförbrukning Wild boar's rock. Vi åker vidare till ett lokalt hamburgerhak där en gemensam vän till oss jobbar. Jag frågar tjejen som tar emot beställningen om vännen möjligen finns på plats, vännen dyker sedan upp i luckan och jag bedyrar min kärlek och kastar slängkyssar. Vännen verkade mycket glad över det spontana besöket, vi får vår mat och åker hemåt. Sedan är det lite diffust, men jag vet att jag på något sätt hamnade i dispyt med Ellie (katten som bor hemma hos Reine och hans trevliga sambo). Vi drack whisky och lyssnade på All saints som planerat. Min konversation lämnade nog dock en del i övrigt att önska, men om detta vet jag egentligen mycket lite.

Ibland tycker jag synd om mina vänner. Det kan inte vara lätt att umgås med någon som beter sig som en babian. Men de är väl vana. Just Reine har jag känt sedan högstadiet. Vår vänskap inleddes med att jag gjorde narr av hans gångstil. Han gick ju så väldigt framåtlutad. "HAHAHA, DÄR ÄR HAN!" vrålade jag så fort han kom lufsande i korridoren. Givetvis ett fullständigt oacceptabelt beteende. Häpnadsväckande att vi ändå blev vänner. Men jag är glad att vi är det. Vi har varit med om så mycket roligheter. Jag glömmer aldrig den gången vi festade så till den milda grad att hans byxor fattade eld. Det var tider det.