Igår var det alltså dags för 30årsbaluns. Det var som väntat helt ljuvligt. Vänner, sol, Småland, entusiastiska getingar, god mat, vulgär sommarklänning som enligt tradition var åtminstone en storlek för liten, och rosévin. Och tequilabål, vilken undertecknad naturligtvis såg till att hela tiden hålla sig i närheten av.

Det är inte alls osannolikt att jag har norra Europas största bekräftelsebehov. Jag vill att alla ska älska mig. Jag vill att det ska vara fokus på mig. På plats igår hade jag en jämlike. Malte the dog. Han figurerar flitigt i sociala medier där han alltid håvar in mängder med likes. Det är inte utan att man blir lite avundsjuk.

Igår konkurrerade vi. Vem skulle lyckas stå mest i centrum? Eftersom jag ju kan uttrycka mig med ord har jag ett övertag. Jag kan uttala "nu är det väldigt lite fokus på mig" och jag är skamlös nog att göra det också. M fick av naturliga skäl jobba med annat än verbala uttryck. När han kände att han hamnade lite i skymundan tog han till det äldsta tricket i boken: han började frenetiskt gräva i marken där han stod. Uppenbarligen med målet att ta sig till Kina, med tanke på frenesin i grävandet. Det var tydligt att han tänkte "ameh vafaaan, nu är den där skatan i fokus igen. Jag ska nog visa dem. Jag drar till Tjina. Herrå!". Och, såklart, då riktades uppmärksamheten åter mot honom. Listigt. Lite osportsligt agerande om ni frågar mig men han bör ändå få beröm för sin kreativitet. Frampå kvällen började vi istället samarbeta och figurerade tillsammans på bilder. Nedan ser ni resultatet. Så mycket manlig uppmärksamhet som han ger mig där, har jag inte fått sedan jag och Mörten var i Köpenhamn i februari 2015.