Övermannades plötsligt av en våldsam längtan efter att försöka blåsa liv i min gamla insomnade bloggkarriär. Kastade därför ut en snabb fråga i sociala medier om huruvida det finns något intresse för detta. Två entusiastiska vänner tryckte omedelbart "like" och gjorde high five-emojis i kommentarsfältet och liknande. Detta såg jag som ett tecken. Tänk att det finns de som vill läsa den dynga jag känner ett närmast tvångsmässigt behov av att mangla ut till andra. Det är ganska häpnadsväckande egentligen. Och jag begriper inte själv varifrån jag får allt. Det kommer till mig bara.

Så vad har hänt sedan sist? Inte mycket, skulle jag säga. Skogarderoben har börjat anta rent löjliga proportioner. Jag vill dock inte avslöja hur många par det rör sig om. Om det kom till allmän kännedom skulle flera i min omgivning gå fullständigt i taket och hänvisa mig till en kbtpsykolog. Men jag skulle inte behöva köpa några nya skor förrän det är dags för mig att flytta till särskilt boende sådär år 2067, då jag förmodligen kommer behöva något mer fotriktigt än converse. Så mycket kan jag skriva. I övrigt är det mesta sig likt. På senare tid har jag emellertid börjat fundera allt mer över framtiden. Känt mig uppgiven, rentav. Smsade en vän i fredags och frågade vad hon tyckte jag skulle göra i helgen. Skulle jag stanna hemma och sova eller åka till Småland. Småland, replikerade hon omedelbart. "Inget spännande kommer hända om du stannar hemma och sover, det kan jag looova dig". Precis så skrev hon. Jag funderade och kom fram till att hon hade rätt.

Turligt nog var ett par bekanta i Danmark och trimmade en bil just denna dagen, och vi hade tidigare pratat lite löst om att jag skulle åka med dem hem till Småland. Bestämde att så fick det bli och bad dem även köpa whisky till mig. När jag hoppade in i bilen fanns där mycket riktigt en halvliter Famous Grouse i plastflaska. Det krävdes inte många klunkar innan jag kände mig betydligt mer entusiastisk inför framtiden. När vi kom fram till Växjö var jag påtagligt glad i hatten. Därefter blev det lite mingel i en av förorterna till nämnda stad och jag pratade så högt att man kunde förledas att tro att jag svalt en högtalare. Så var dock inte fallet. Jag var bara glad. I hatten.

Idag har jag utmanat min köra bil-fobi som jag tyvärr utvecklat på senare tid. Det gick bra. Jag körde ända till Markaryd nu när jag skulle hem till Helsingborg. Av- och påfarter. Avancerade omkörningar på E4. Mor påstod att jag körde som en hel karl och jag och far var bara vid ett fåtal tillfällen oense om mitt sätt att framföra det aktuella fordonet. Det kommer nog att kunna bli folk av mig också så småningom.